Vi kan nu notera att KPI (konsumentprisindex) kom in på noteringen 330,72 i oktober, den månad som oftast används som referensmånad för indexjusterade hyresavtal i fastighetsbranschen. Uppgången mot i fjol var 2,27%, vilket också kan ge en fingervisning om Riksbankens förestående räntehöjning, som väntas komma i december eller i februari.
Studerar man KPI-utvecklingen över en tidsserie om 10 år, så noteras att den var väldigt stabil mellan år 2011 och 2015 för att sedan år 2016 börja ta lite fart, en utveckling som detta år håller i sig. Under den låginflationsmiljö som ändå präglat det senaste decenniet har det skett en utveckling där hyreskontrakten innehåller allt mer komplicerade indexklausuler. I många delmarknader finns det nu en acceptans kring 2% fast ökning.
Detta år blir dessa aktörer varse att det fallit ut till hyresgästens fördel, då KPI påvisar en ökning om 2,27%. En siffra som säkert kan glädja många som känt att utvecklingen för taxebundna kostnader och vissa underhållskostnader inte fullt ut återspeglats i KPI-utvecklingen.
Sammantaget har dock de senaste årens hyresutveckling totalt sett fallit ut betydligt högre än indexjusteringen. Förr var det 50-75% av bashyran som indexjusterades, så det kan konstateras att marknaden har svängt till hyresvärdens förmån de senaste åren.
Vår slutsats:
I år blev det för första gången på ett antal år mer fördelaktigt för en hyresgäst att ha tecknat ett avtal med fasta hyresökningar istället för ett indexjusterat. Sett på längre sikt har marknaden svängt till hyresvärdens förmån jämfört med hur det tidigare har sett ut.
