Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare på KTH och vd på Spacescape, var talare på CBREs Client Forum. Han har skrivit en gästartikel som summerar hans framförande.
Vi har varit med om det förut. Teknologiska revolutioner som i grunden förändrat samhälle och städer. Från jordbrukssamhälle, till industrisamhälle, och nu in i det digitaliserade samhället. Förr lyssnade vi bara på levande musik, sen kom vinylskivan och nu Spotify. Förr hästar, sen bilar och nu?
”Om jag frågat folk hade de önskat sig snabbare hästar,” sa Henry Ford. ” Vi kan inte fortsätta trycka in två bilar i varje garage, vi måste hitta ett annat hållbart transportsystem i städerna.” säger hans sonsonsson Bill Ford, numera styrelseordförande i Ford Motor Company. ”Bilen är framtidens häst!” sa nyligen framtidsforskaren Dan Hill från Future City Catapult i London. Känn historiens vingslag.
Anthony Townsend, författare till boken Smart Cities, ber oss att fundera på vad som nu händer när världens två största industrier, bilindustrin och IT-industrin, slår ihop sig för att ta fram självkörande fordon. Möjligheterna framstår som enorma, rent ekonomiskt. Världens vanligaste yrke ”driver” (lastbilsförare, taxiförare, bussförare) kan vara ett minne blott, om 20, 30, 50 eller 70 år. Vem vet när, men de ekonomiska vinsterna är alldeles för lockande för att tänka bort och krama sig fast vid status quo. Vad kan det då betyda för städerna att personbilar, taxibilar, skåpbilar, kollektivtrafik, när allt inom transporter kan köras av robotar till bråkdelen av kostnaden av idag. Osannolikt? Vem idag tvättar sina kläder själv? Det är robotar, som vi kallar tvättmaskiner.
Under 1900-talet, särskilt under dess senare hälft, byggdes staden för bilen. Med medvetna politiska beslut om att bygga motorvägar, köpcentrum, parkeringsplatser, villamattor, arbetsplatsområden och trafikseparerade förortsområden. Den funktonsseparerade ABC-staden. Det var idén om bilens frigörande verkan som drev denna stadsutveckling, som i praktiken lett till en stor mängd oförutsedda problem som föroreningar, olyckor, segregation, fysisk inaktivitet, ojämlikhet och urbanekonomisk stagnation. Att detta är ett faktum går att studera i städer som inte har haft samma bilcentriska planering i USA och Europa, så som Hong Kong och Singapore.
När nu de självkörande fordonen knackar på dörren är frågan vad städerna kan göra med denna teknologi, och inte vad teknologin kan göra med städerna. Historien lär oss att vi har makt att styra utvecklingen så som vi önskar, och att det inte finns någon ”naturlig” urban process. Allt är i grunden värdebaserade politiska beslut. Tidningen Wired (21/5 2018) visar oss några av möjligheterna.
Motorvägar kan tas bort och bli leder för kollektivtrafik, eftersom det kommer behövas färre bilar. Parkeringsplatser kan ersättas med grönska och bostäder. Smarta trängselavgifter utraderar alla köer. Varutransporter sker nattetid när det finns vägkapacitet. Inga trafikskyltar. Hastigheterna sänks och fordonen blir så uppmärksamma att det blir tryggt för alla, inklusive barn, att röra sig fritt i det lokala gaturummet. Persontransporter kan göras korta sträckor som dessutom kan ersättas med cykel och elscootrar. Bottenvåningar och trottoarkanter aktiveras genom flödet mellan botar och byggnader.
Men arkitekten och debattören Jeff Speck höjer ett varningens finger. Det finns också risk att vi hamnar i bilsamhället (ABC-staden) 2.0. En ännu mer utspridd sprawlad stad där tomma plåtlådor kör runt på ringlande motorleder, utan kollektivtrafik, utan cyklar, utan trottoarer. Där det inte går att gå någonstans utan att beställa en självkörande taxi, där stora delar av livet pågår stillasittande inne i bilar, där inga möten sker mellan folk från olika stadsdelar eftersom alla lever i sina hem-, bil- och arbetsplatsbubblor. Helt enkelt mycket mer av det som stadsplaneringen idag gör så gott den kan för att motverka.
”You don’t look for the essence of a city in its monuments or its museums. You look for it in its streets, where the covenant at the core of urban life—the sharing of space—plays out. For the past century, the personal car has dominated that arena, shaping the streets and environments around it... But as cars start to drive themselves, we have some ideas for how urban planners of the future might reimagine those outdated layouts—and transform the city into a joyful mess of throughways and byways optimized not for cars but for people.”
(Wired 21/5 2018)
Gatan kommer vara den plats där stadens framtid och attraktivitet avgörs. Så var det då, så det nu och så kommer det att vara när självkörande fordon blir verklighet.
Alexander Ståhle, tekn dr stadsbyggnad på KTH, författare till boken ”Alla behöver närhet” och projektledare för Vinnovaprojektet Smarta gator.
Läs mer på:
Hur mycket efter är svensk trafikpolicy?
En artikel av Alexander, publicerad på Samhällsbyggarbloggen.
